Livet

...uppenbarar sig från sin mörka sida för stunden, en familjemedlem har lämnat oss.
En biologisk klocka stannade i söndags morse.
Han finns inte nu, hans värme kommer för evigt vara med oss.
Kommer aldrig att tappa minnet av ditt leende, ingen är glad nu.
Det är orättvisan när den är som starkast, ingen är lycklig nu.
Vi måste.
Många tårar på vägen, men vi måste.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0